Begreppen borgenär, borgensman och gäldenär är juridiska begrepp som kan vara bra att känna till för gemene man, särskilt då det inte är helt ovanligt att de förväxlas och blandas samman.
Borgenär är den fordringsägare som lånat ut pengar till en gäldenär, det vill säga en motpart. Detta kan också innebära en person, säljare eller företag som sålt en vara eller tjänst som ska betalas i efterhand. En borgenär kan med andra ord vara en vanlig privatperson, och begreppen används inom alla situationer och sammanhang där en skuld finns. Däremot är det utan tvekan vanligast att borgenären är en bank eller ett kredit- eller låneinstitut.
Begreppet borgenär förväxlas lätt med borgensman, som är den som går i borgen för någon annan vid ett lån. Med andra ord, den som tar på sig ansvaret att återbetala hela eller delar av skulden om låntagaren av någon anledning inte klarar av det. En borgenär har också rätten att kräva in en borgensman ifall denne anser att gäldenärens möjligheter till återbetalning är begränsade, exempelvis om låntagaren är i ung ålder eller har dåliga ekonomiska förutsättningar. Det är ett sätt för borgenären att garantera att få skulden återbetald.
En gäldenär är, precis som vi nyss nämnde, låntagaren och den som står i skuld till borgenären. Man kan använda olika uttryck beroende på vad gäldenären är skyldig. Vid en ekonomisk skuld kallas det penninggäldenär. När det innefattar varor eller tjänster, kallas det naturagäldenär.
Skuldebrev – en överenskommelse om återbetalning
Ett vanligare namn för skuldebrev är låneavtal. Det är helt enkelt en överenskommelse och ett avtal om borgenärens rätt att återfå skulden. Det skrivs under av gäldenären och används dels som bevis för att banken lånat ut pengar, dels som en specifikation kring hur skulden ska återbetalas. Här finns också alla övriga lånevillkor nedtecknade tillsammans med samtliga avgifter. Ett skuldebrev är gällande fram till att skulden är återbetald. Däremot har en gäldenär alltid rätt att lösa en skuld tidigare än vad avtalet säger.
Det finns vissa regler kring hur ett skuldebrev ska vara utformat. Banken får alltså inte ta sig alltför stora friheter, utan måste följa Konsumentkreditlagen. Detta för att se till att avtalsvillkoren följer svensk lag och inte på något vis är oskäliga.
Det går även att använda sig av muntliga avtal, dessa är precis lika bindande som de skriftliga, men den stora nackdelen är naturligtvis att det kan vara svårt att bevisa, och kanske till och med komma ihåg överenskommelsen.
